The Sins You Didn’t Know Were Deadly!

Many Catholic priests in our current “modern” era fail to inform the faithful of the most deadly sin of our times: Sins against the flesh. Sexual sins are so grave that Our Lady of Fatima in 1917 showed the children the famous vision of hell and later said,

Many souls go to hell for sins of the flesh than for any other reason and that certain fashions would be introduced that would be very displeasing to Our Lord.

Vision of Hell, 1917.

Though, we currently see many lax priests in the Catholic Church today, there still exists many saintly shepherds (priests) who would lay down their life to “feed the lambs”.

What are these sins? I used to be confused by the difference between venial and mortal sins, but once heard a memorable definition of a mortal sin: when we break one of God’s commandments even when we know it’s sinful. Obviously sins such as murder should be obvious….it’s wrong! Common sense tells us that. But fear not; if the sins I am about to list contain things you simply did not know were wrong, trust that Our Lord is merciful, but He does expect you to “Go” and “sin no more”.

The following “Examination of Conscience” was printed by the Fatima Center (founded by my hero Father Gruner- God rest his soul!) and written by Father Paul Khoarai. Every time we commit a mortal sin a piece of our soul dies, so let us prayerfully examine this list and promise Jesus and Mary to never knowingly commit another sin.

Sins against the Sixth and Ninth Commandments: ( Thou shalt not commit adultery and Thou shalt not covet thy neighbor’s wife)

1.) Have I denied my spouse his or her marriage rights?

2.) Have I practiced birth control (by pills, devices, withdrawal)?

3.) Have I abused my marriage rights in any other way?

4.) Have I committed adultery or fornication in any other way? (premarital sex)?

5.) Have I committed any unnatural sin against purity? (Homosexuality, etc.)?

6.) Have I touched or embraced another impurely?

7.) Have I engaged in passionate kissing?

8.) Have I engaged in petting (1920’s term)

9.) Have I sinned impurely by myself (masturbation)? This is a very serious sin as many might believe that even though they are not having sex before marriage, masturbation is still a grave sin before God because it is an unnatural act. Sex, as Genesis so boldly states, is for the procreation of children which does not come from masturbation. The married and especially priests/ religious should NEVER engage in such an act.  

10.) Have I entertained or taken pleasure in impure thoughts?

11.) Have I indulged in lustful desires for anyone or willfully desired to see or do anything impure?

12.) Have I willfully indulged in any sexual pleasures whether complete or incomplete?

13.) Have I been an occasion of sin for others by wearing tight or otherwise revealing and immodest clothing.  The “updated” teachings of the Church try to say “you can wear whatever you want – it is all about purity of intention”, when in reality no, the Church has always had Vatican standards of a dress code. In fact, one cannot even enter Saint Peter’s Basilica in Rome if these guidelines are not met.

Short story: I remember once while in middle school going to my great-grandma’s friend’s house who had a swimming pool. I had worn a two-piece swim-suit and will never forget her comments to me regarding my appearance: “Our Lady at Fatima warned of new and revealing clothes; of  fashion that would be introduced that would be very displeasing to God.” I realized that she was talking about my bikini. I already loved Our Lady very much even at that age and I took this sobering statement as directly coming from Mary Herself; in the years that followed, I no longer wore a two piece.

14.) Have I done anything to provoke or occasion impure thoughts or desires in others deliberately or through carelessness?

15.) Have I read indecent literature or looked at bad pictures?

16.) Have I watched suggestive movies, TV programs (- even performed in them?), internet pornography or permitted my children to do so? Fun Fact: In college, Colorado State’s campus Catholic Church run by Father Rocco Porter, gave an eye-opening sermon about these impure sins – especially pornography. In the week that followed, the confessional was PACKED with young college students confessing this sin and turning away from it. 

17.) Have I used indecent language or told indecent stories?

18.) Have I willingly listened to such stories?

19.) Have I boasted of my sins or taken delight in past sins?

20.) Have I been in lewd company?

21.) Have I consented to impure glances?

22.) Have I neglected to control my imagination? One exorcist priest (Father Chad Ripperger) said that those who have watched pornography will afterwards have those images popping up in their minds at random times; the devil uses those images to temp the soul back into that sin. When this happens, simply reject it and beg our Lady and your guardian angel to guard your purity. I promise it works!

23.) Have I prayed at once to banish such bad thoughts and temptations?

24.) Have I avoided laziness, gluttony, idleness and occasions of impurity?

25.) Have I attended immodest dances or indecent plays?

26.) Have I unnecessarily remained alone in the company of someone of the opposite sex?

Many priests used to have a list in the confessional that went through the different sins in the Ten Commandments wherein you could simply go through and answer “yes” or “no” to each question. It is so important that we know what actions are sins and how to lead a holy and pleasing life under the gaze of God the Father.

The devil is really good at whispering in your ear “well, you don’t know for sure if it is a sin, so until you do, just keep doing it”. If you have even the slightest doubt that what you are doing is sinful, I think it is best to find out right away and make sure that your actions are pleasing to God even if that means talking to a holy and trustworthy priest in line with the true teachings of the Church.

We can never be too careful; our souls and our salvation depend upon it. I know some of these teaching might be hard to hear – especially in this day and age, but all is a grace. Our Lord desires of us to become saints in union with Him; these sort of sins sever that union and like our first parents Adam and Eve , make us ashamed to appear before God and  so we “hide”.

Let us guard our purity and follow in the footsteps of the perfect model of that divine purity – Our Most Blessed Mother, Queen of chastity! My Novice Mistress in Carmel used to always tell us that we are always in the presence of the Angels; they too, see everything. If we remember this truth, it can motivate us to be the saints we were born to be!

In Honor of the Feast Day for the Apparition of Saint Michael the Archangel. “Quis Ut Deus”- Like unto God.

12 thoughts on “The Sins You Didn’t Know Were Deadly!

    1. With Christ’s Sermon on the Mount, the Ten Commandments must be 10 squared. I read a book by a priest who wrote that committing a mortal sin is essentially an act of hatred and malice towards God. I should add that what’s worse is that it’s an act of cold indifference and thereby a rejection of God’s love for us. Every time we are tempted by old hairy hooves, we should ask ourselves, do I really want to hurt God’s feelings? What has He ever done to me that I should act this way towards him?

      1. You’re welcome, Sister. I appreciate the time you spent reading it. I believe most Protestants reject the dogma of the Immaculate Conception because they can’t fathom the idea of anyone not being affected by this stain of sin. But, then, how can anybody understand the magnitude of the power of divine grace? In Jude 1:24, it says that God can keep us from ever stumbling if He chose to. The IC is an impenetrable mystery, but everyone who has stood before the altar to receive Holy Communion has experienced it that instant they receive the Host on their tongue. The moral and mental ill-effects of original sin entirely recede from our human constitution as we partake of the Body and Blood of Christ. The Virgin Mary lived in this undefiled and inviolate state we are in upon receiving the Host her entire life. Sanctifying grace is the antidote to the state of original sin.

      2. Maximilian was obsessed with meditating on the Immaculate Conception, in fact before being brought to the concentration camp he had just had a more intense understanding of the mystery behind It. That is why he always asked “Who are You O Immaculate Conception? Who are you?” The devil hates this dogma, as he should. In a very real sense instead of saying “my name is Mary” when asked who She was at Lourdes, She gave Her name and identity as ” I AM the Immaculate Conception”. Maximilian referred the Immaculate Conception to the Holy Spirit in living form, so incredible. Reminds me of Our Lord saying ” I AM” and they all fell to the ground, that is His name- I am.

  1. O clement o loving Stella Maris hear our pray and advocate it to DOMINUS plevit which cries over us children O Eve Amen . svedski prijevod
    Den 9 maj 2020, lördag
    lördag i 4 påskveckan

    (eller – I morgon
    Gud, kom till min räddning.
    Herre, skynda till min hjälp.
    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)


    Må allt folk med glädje prisa
    Herrens stora ödmjukhet,
    ty han klädde sig i köttet
    för att bota Adams fall;
    vad gudomlig vishet skapat
    räddar Sonen med sin död.

    I sin kärlek bär han alla
    i sin kropp som offer fram,
    när han, slagen och förhånad
    och med törnekrona krönt,
    låter sig med grymma spikar
    naglas fast vid korsets stam.

    Se, på stocken mognar druvan,
    livets träd bär härlig frukt,
    ty när skalet brister, strömmar
    ur dess kött två sakrament.
    Här är rening för all världen:
    vatten och ett vinrött blod.

    Så han öppnar stängda portar
    och besegrar dödens makt,
    jorden bävar, bergen brister
    när den nya tiden gryr,
    och ur gravens djup står många
    heliga till livet upp.

    Nu må glädje fylla jorden,
    varje hjärta slå av fröjd;
    Juda lejon vinner seger
    över draken och hans här;
    han som led är nu uppstånden,
    med triumf han träder fram.

    Lovad vare Gud, vår Fader,
    och den gode Frälsaren,
    som är mitt ibland oss alltid
    — o vår Präst, vårt Offerlamm —
    du i Andens enhet råder
    nu och i all evighet. Amen.

    Ant. 1 Herren räddade dem ur ovännens hand. Halleluja.

    Ps 78:40-72
    Herrens godhet och folkets trolöshet
    Allt detta är exempel som talar till oss (jfr 1 Kor 10:6)


    Hur ofta trotsade de honom inte i öknen *
    och bedrövade honom i ödemarken!
    Åter och åter satte de Gud på prov *
    och förtörnade Israels Helige.
    De tänkte inte på vad hans hand hade gjort *
    på den tid då han räddade dem från förtryckaren,
    då han gjorde sina tecken på Soans mark *
    och sina under i Egypten.
    Där förvandlade han strömmarna till blod, *
    så att de inte kunde dricka ur de rinnande vattnen,
    han sände bland dem flugsvärmar som åt dem *
    och paddor som var dem till fördärv.
    Han gav deras gröda åt gräsmaskar *
    och deras arbetes frukt åt gräshoppor.
    Han slog deras vinträd med hagel *
    och deras fikonträd med hagelsten.
    Han sände hagelskurar över deras djur *
    och lät blixtar slå ner på deras boskap.
    Han sände över dem sin vredes glöd,
    förgrymmelse och raseri och nöd, *
    en hop av änglar som bringade fördärv.
    Han gav fritt lopp åt sin vrede, +
    han skonade dem inte från döden *
    utan prisgav dem åt pesten.
    Han slog allt förstfött i Hams land, *
    kraftens förstling i Egypten.
    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

    Ant. 1 Herren räddade dem ur ovännens hand. Halleluja.

    Ant. 2 Han lät dem komma till hans heliga berg. Halleluja.


    Och han lät sitt folk bryta upp som en fårhjord *
    och förde dem som en boskapshjord genom öknen.
    Han ledde dem säkert, så att de inte behövde frukta, *
    men deras fiender övertäcktes av havet.
    Och han lät dem komma till sitt heliga land, *
    till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
    Han förjagade folken
    och gav dem deras land till arvslott, *
    han lät Israels stammar bo i deras hyddor.
    Men i sitt trots satte de Gud den Högste på prov, *
    de höll inte hans vittnesbörd.
    De vek trolöst tillbaka som sina fäder, *
    de vände om, lika en båge som sviker.
    De förtörnade honom med sina offerhöjder *
    och retade honom med sina gudabilder.
    Gud såg dem och blev förgrymmad *
    och stötte ifrån sig Israel med harm.
    Han förkastade sin boning i Silo, *
    det tält han slagit upp bland människor.
    Han gav sin makt i fångenskap *
    och sin ära i fienders hand.
    Han prisgav sitt folk åt svärdet, *
    och förgrymmades på sin arvedel.
    Deras unga män förtärdes av eld, *
    deras jungfrur blev utan brudsång,
    deras präster föll för svärd, *
    och inga änkor kunde hålla klagogråt.
    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

    Ant. 2 Han lät dem komma till hans heliga berg. Halleluja.

    Ant. 3 Han utvalde Juda stam och satte sin tjänare David till herde för sitt folk. Halleluja.


    Då vaknade Herren som ur en sömn, *
    han reste sig lik en hjälte som legat bedövad av vin.
    Han slog tillbaka sina fiender, *
    evig vanära lät han drabba dem.
    Han förkastade Josefs hydda *
    och lät inte Efraim vara hans egendom.
    Men han utvalde Juda stam, *
    Sions berg, som han älskade.
    Han byggde sin helgedom hög som himlen, *
    fast som jorden, som han har grundat för evigt.
    Han utvalde sin tjänare David *
    och tog honom från fårhjordens fållor,
    han hämtade honom från fåren +
    och satte honom till herde för Jakob, sitt folk, *
    för Israel, sin arvedel.
    Och han var deras herde med redligt hjärta *
    och ledde dem med förståndig hand.
    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

    Ant. 3 Han utvalde Juda stam och satte sin tjänare David till herde för sitt folk. Halleluja.

    Gud har fött oss på nytt till ett levande hopp, halleluja,
    genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, halleluja.

    Första läsningen
    Upp 18:1-20
    Babylons fall

    Jag, Johannes, såg en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. Och han ropade med stark röst: “Störtat, störtat är det stora Babylon. Det har blivit ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty för hennes otukts skull har alla folk fått dricka vredens vin, och jordens kungar har horat med henne och jordens köpmän har blivit rika genom hennes makt och lyx.”
    Och jag hörde en annan röst från himlen säga: “Dra bort från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har tornat upp sig ända till himlen, och Gud har inte glömt det onda hon har gjort. Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för hennes gärningar. Häll upp dubbelt åt henne i den bägare där hon har blandat sin dryck. Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon själv har omgett sig med glans och lyx. Hon säger i sitt hjärta: ‘Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva sörja.’ Därför skall hennes plågor komma på en enda dag, död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud som har dömt henne.
    Och jordens kungar, som har levt med henne i otukt och lyx, skall gråta över henne och klaga, när de ser röken från bålet och själva står på avstånd, skrämda av hennes plåga. De skall säga: ‘Ve, ve, du stora stad, Babylon, du starka stad, på en enda timme har domen kommit över dig.’ Och jordens köpmän gråter över henne och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras skeppslaster, deras laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, linnetyger och purpur, siden och scharlakan, deras tujaträ, saker av elfenben och dyrbaraste träslag, av koppar, järn och marmor, eller kryddor, parfymer och salvor och olika slag av rökelse, eller vin och olja, mjöl och spannmål, eller nötkreatur och får, hästar och vagnar och slavar och människoliv. De frukter som du längtade efter gick dig ur handen. Allt som glänser och skiner har du förlorat, och aldrig mer kommer någon att finna det. De som handlar med sådana varor, de som har blivit rika genom henne, skall stanna på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: ‘Ve ve, denna stora stad, som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.’ Alla skeppare och alla som seglar med sina varor och sjömännen och alla som lever på sjöfart stannade på avstånd och ropade när de såg röken från bålet: ‘Var fanns maken till denna stora stad?’ Och de strödde jord på huvudet och ropade, gråtande och klagande: ‘Ve, ve, denna stora stad, som gjorde alla som har skepp på haven rika med sitt överflöd. På en enda timme har den ödelagts.’ Gläd er över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har dömt henne och gett er upprättelse.”

    Responsorium Jes 52:11b, 12b; Upp 18:4; Jer 51:45

    Dra ut ifrån Babylon, rena er, ni som bär Herrens kärl. Herren skall gå framför er,
    + och Israels Gud skall avsluta ert tåg, halleluja
    Dra bort från Babylon, mitt folk. Må var och en söka rädda sitt liv undan Herrens vredes glöd.
    + Och Israels Gud skall avsluta ert tåg, halleluja.

    Andra läsningen
    Ur brevet till Diognetos.
    De kristna i världen

    De kristna skiljer sig varken till land, språk eller seder från andra människor. De bor varken i egna städer eller talar något särskilt språk eller för något egendomligt liv. Deras lära har inte utformats genom lärda människors tankar och beräkningar, inte heller företräder de någon tro av mänskligt ursprung, såsom några gör.
    De bor i både grekiska och utländska städer, allt efter som var och en fått på sin lott, och de följer landets seder i dräkt, föda och övrigt levnadssätt, men samtidigt visar de en förunderlig och erkänt ovanlig hållning i sin vandel. De bor i sina egna fädernesland men som gäster; de har del i allt som medborgare men uthärdar allt som främlingar. Varje främmande land kan bli deras fädernesland, och varje fädernesland är ett främmande land för dem. De gifter sig som alla andra och föder barn, men de sätter inte ut sin av-komma. Deras bord är öppet för alla men inte deras bädd.
    De finns till i köttet men lever inte efter köttet. De vistas på jorden, men deras hemland är i himlen. De lyder de stiftade lagarna men överträffar dem genom sitt eget liv. De älskar alla men förföljs av alla. De är okända men fördöms; de dödas men görs levande. De är fattiga men gör många rika; de saknar allt men äger överflöd på allt. De vanäras, men i vanäran förhärligas de; de förtalas men får rätt. De smädas men välsignar; de skymfas men ger ära. När de gör gott straffas de som onda; när de straffas gläds de som om de fick nytt liv. Av judarna bekämpas de som främlingar och av grekerna förföljs de, och de som hatar dem kan inte ange någon orsak till fiendskapen.
    Kort sagt, vad själen är i kroppen, det är de kristna i världen. Själen är spridd i kroppens alla lemmar och de kristna i alla världens städer. Själen bor ju i kroppen men är inte av kroppen; de kristna bor också i världen men är inte av världen. Osynlig förvaras själen i den synliga kroppen; och de kristna är kända där de lever i världen, men deras gudsdyrkan är osynlig. Köttet hatar själen och bekämpar den utan att ha lidit något ont, därför att det hindras från att ge sig hän åt lustarna; världen hatar också de kristna utan att lidit något ont av dem, därför att dessa står emot deras lustar. Själen älskar köttet och lemmarna fast de hatar; och de kristna älskar dem som hatar dem. Själen är innesluten i kroppen men håller samman kroppen; och de kristna hålls i världen som i ett fängelse, men själva håller de samman världen. Själen bor, fastän odödlig, i den dödliga kroppen; och de kristna bor som främlingar i det förgängliga, medan de väntar på oförgängligheten i himlen. När själen far illa i fråga om mat och dryck förkovras den; så förökas också de kristna för var dag, fastän de bestraffas. I en så viktig ställning har Gud satt dem, och de har inte rätt att överge den.

    Responsorium Joh 8:11; jfr Syr 24:25 lat.

    Jag är världens ljus.
    + Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus, halleluja.
    Den som finner mig får all nåd och finner vägen och sanningen; hos mig finns hopp, jag ger liv och styrka.
    + Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus, halleluja.

    Allsmäktige Gud, låt dopet komma till sin fulla rätt i våra liv, så att vi bär frukt i världen, fukt som består till evigt liv. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.

    Objavljeno 9 svi. 2020 autor Administrator
    04. VAZ – Svagdan



    R. Otvori, Gospodine, usne moje.
    O. I usta će moja navješćivati hvalu tvoju.

    PSALAM 95 (94). Poziv na Božju hvalu
    Bodrite jedni druge dan za danom dok još odjekuje ono ‘danas’ (Heb 3, 13).
    (Umjesto Ps 95 (94) može se uzeti i Psalam 100 (99) ili Psalam 67 (66) ili Psalam 24 (23))

    Uskrsnu Gospodin doista, aleluja.

    Dođite, kličimo Gospodinu, *
    uzvikujmo Hridi, Spasitelju svome!
    Pred lice mu stupimo s hvalama, *
    kličimo mu u pjesmama!(Ant.).

    Jer Gospodin je Bog velik, *
    Kralj velik nad svim bogovima.
    U njegovoj su ruci zemaljske dubine, *
    njegovi su vrhunci planina.
    Njegovo je more, on ga je stvorio, *
    i kopno koje načiniše ruke njegove:(Ant.).

    Dođite, prignimo koljena i padnimo nice, *
    poklonimo se Gospodinu koji nas stvori!
    Jer on je Bog naš, *
    a mi narod paše njegove, ovce što on ih čuva(Ant.).

    O da danas glas mu poslušate: †
    »Ne budite srca tvrda kao u Meribi, *
    kao u dan Mase u pustinji
    gdje me iskušavahu očevi vaši, *
    iskušavahu, premda vidješe djela moja. (Ant.).

    Četrdeset mi ljeta dodijavao naraštaj onaj, †
    pa rekoh: Narod su nestalna srca, *
    i ne proniču moje putove.
    Tako se zakleh u svom gnjevu: *
    Nikad neće ući u moj počinak!«(Ant.).

    Slava Ocu i Sinu *
    i Duhu Svetomu.
    Kako bijaše na početku, tako i sada i vazda *
    i u vijeke vjekova. Amen.(Ant.).


    Nebo, zemlja, svemir cijeli
    Neka kliče od veselja:
    Pobjeda, gle, Isusova
    Nadvlada smrt, život vrati.

    Milosno se vrijeme vraća,
    Osvanu nam dan spasenja.
    Jaganjčevom krvlju, evo,
    Oprani su grijesi svijeta.

    Pobjedna smrt život vraća,
    Križa znak je znakom slave:
    Pobijeđen Krist đavla svlada,
    Pobjedu on s nama slavi.

    Uskrsnim nam ovim danom
    Smrtnicima nada sviće:
    Nakon smrti – svi mi znamo –
    S Kristom ćemo uskrsnuti.

    U sve dane sretni pojmo
    Uskrsnoga zbog veselja:
    Život nema više kraja,
    S Kristom svima Uskrs svanu. Amen.

    1^ Antifona
    Gospodin ih izbavi
    iz ruku dušmanskih, aleluja.

    PSALAM 78 (77), 40 – 51 (IV) Božja vjernost njegovu narodu kroz povijest spasenja
    To bijahu pralikovi naši: da ne žudimo za zlima kao što su žudjeli oni (1 Kor 10, 6).

    Koliko mu prkosiše u pustinji
    i žalostiše ga u samotnom kraju!
    Sve nanovo iskušavahu Boga
    i vrijeđahu Sveca Izraelova
    ne spominjući se ruke njegove
    ni dana kad ih od dušmana izbavi,
    ni znakova njegovih u Egiptu,
    ni čudesnih djela u polju soanskom.

    U krv im pretvori rijeke
    i potoke, da ne piju.
    Posla na njih obade da ih žderu
    i žabe da ih more.
    I predade skakavcu žetvu njihovu,
    i plod muke njihove žderaču.

    Vinograde im tučom udari,
    a mrazom smokvike njihove.
    I predade gradu njihova goveda
    i munjama stada njihova.

    Obori na njih svu žestinu gnjeva svog,
    jarost, bijes i nevolju:
    posla na njih anđele nesreće.
    I put gnjevu svojem otvori:
    ne poštedje im život od smrti,
    životinje im izruči pošasti.
    Pobi u Egiptu sve prvorođeno,
    prvence u šatorju Hamovu.

    Slava Ocu i Sinu *
    i Duhu Svetomu.
    Kako bijaše na početku, †
    tako i sada i vazda *
    i u vijeke vjekova. Amen.

    1^ Antifona
    Gospodin ih izbavi
    iz ruku dušmanskih, aleluja.

    2^ Antifona
    Gospodin ih odvede
    na svetu goru svoju, aleluja.

    PSALAM 78 (77), 52 – 64 (V) Božja vjernost njegovu narodu kroz povijest spasenja
    To bijahu pralikovi naši: da ne žudimo za zlima kao što su žudjeli oni (1 Kor 10, 6).

    I povede narod svoj kao ovce
    i vođaše ih kao stado kroz pustinju.
    Pouzdano ih je vodio te se nisu bojali,
    a more je prekrilo dušmane njihove.

    U svetu zemlju svoju on ih odvede,
    na bregove što mu ih osvoji desnica.

    Pred njima istjera pogane,
    konopom im podijeli baštinu,
    pod šatorjem njihovim naseli plemena izraelska.

    A oni iskušavali i gnjevili Boga višnjega
    i nisu držali zapovijedi njegovih.
    Otpadoše, iznevjeriše se kao oci njihovi,
    kao lûk nepouzdan oni zatajiše.
    Na gnjev ga nagnaše svojim uzvišicama,
    na ljubomor navedoše kumirima svojim.

    Bog vidje i gnjevom planu,
    odbaci posve Izraela.
    I napusti boravište svoje u Šilu,
    šator u kojem prebivaše s ljudima.

    Preda u ropstvo snagu svoju
    i svoju diku u ruke dušmanske.
    Narod svoj prepusti maču,
    raspali se na svoju baštinu.

    Mladiće njihove oganj proguta,
    ne udaše se djevice njihove.
    Svećenici njihovi padoše od mača,
    ne zaplakaše udove njihove.

    Slava Ocu i Sinu *
    i Duhu Svetomu.
    Kako bijaše na početku, †
    tako i sada i vazda *
    i u vijeke vjekova. Amen.

    2^ Antifona
    Gospodin ih odvede
    na svetu goru svoju, aleluja.

    3^ Antifona
    Odabra pleme Judino
    i Davida, slugu svojega,
    da pase Izraela, baštinu njegovu, aleluja.

    PSALAM 78 (77), 65 – 72 (VI) Božja vjernost njegovu narodu kroz povijest spasenja
    To bijahu pralikovi naši: da ne žudimo za zlima kao što su žudjeli oni (1 Kor 10, 6).

    Tad se kao odà sna trgnu Gospodin,
    kao ratnik vinom savladan.
    Udari otraga dušmane svoje,
    sramotu im vječitu zadade.

    On odbaci šator Josipov
    i Efrajimovo pleme ne odabra,
    već odabra pleme Judino
    i goru Sion koja mu omilje.
    Sagradi svetište kao nebo visoko,
    kao zemlju utemelji ga dovijeka.

    Izabra Davida, slugu svojega,
    uze ga od torova ovčjih;
    odvede ga od ovaca dojilica
    da pase Jakova, narod njegov,
    Izraela, baštinu njegovu.
    I pasao ih je srcem čestitim
    i brižljivim rukama vodio.

    Slava Ocu i Sinu *
    i Duhu Svetomu.
    Kako bijaše na početku, †
    tako i sada i vazda *
    i u vijeke vjekova. Amen.

    3^ Antifona
    Odabra pleme Judino
    i Davida, slugu svojega,
    da pase Izraela, baštinu njegovu, aleluja.

    R. Bog nas nanovo rodi za životnu nadu, aleluja.
    O. Uskrsnućem Isusa Krista od mrtvih, aleluja.

    Iz Knjige Otkrivenja 18, 1-20

    Pad Babilona
    Ja, Ivan, zatim sam vidio jedan drugi anđeo silazi s neba s moći velikom! Sva se zemlja zasvijetlila od njegova sjaja. On povika iza glasa: »Pade, pade Babilon veliki – Bludnica – i postade prebivalištem zloduhâ, nastambom svih duhova nečistih, nastambom svih ptica nečistih mrskih jer se gnjevnim vinom bluda njezina opiše narodi; s njom su bludničili svi kraljevi zemaljski, a trgovci se zemaljski obogatiše od silna raskošja njezina.«
    Začujem i drugi glas s neba: »Iziđite iz nje, narode moj, da vas ne zadese zla njezina te ne budete suzajedničari grijeha njezinih! Jer njezini grijesi do neba dopriješe i spomenu se Bog zločina njezinih.
    Vratite joj milo za drago, naplatite joj dvostruko po djelima! U čašu u koju je ona natakala natočite dvostruko! Koliko se razmetala sjajem i raskoši, toliko joj zadajte muka i jada! Jer u srcu je svome govorila: ‘Na prijestolju sjedim kao kraljica i nikad neću obudovjeti, jad me nikada zadesiti neće!’ Stoga u isti će je dan zla zadesiti: smrt i jad i glad te će sva u ognju biti spaljena. Jer silan je Gospod, Bog, Sudac njezin!«
    I plakat će i naricati za njom kraljevi zemlje što su s njome bludničili i raskošno živjeli kad gledali budu dim požara njezina. Prestrašeni mukama njezinim, izadaleka će stajati i naricati: »Jao, jao, grade veliki, Babilone, grade silni! Kako li te u tren oka stiže osuda!«
    I trgovci zemaljski plaču nad njom i tuguju jer im trga nitko više ne kupuje: ni zlata, ni srebra, ni dragoga kamenja, ni biserja, ni tanana lana, ni grimiza, ni svile, ni skrleta: nit ikakva mirisava drveta, nit ikakva predmeta od slonove kosti, nit ikakva predmeta od skupocjena drveta, nit od mjedi, nit od željeza, nit od mramora; ni cimeta, ni balzama, ni miomirisa, ni pomasti, ni tamjana, ni vina, ni ulja, ni bijeloga brašna, ni pšenice; ni goveda, ni ovaca, ni konja, ni kočija, ni roblja nit ikoje žive duše.
    »Voće za kojim ti duša žudjela pobježe od tebe, sav raskoš i sjaj propade ti – ne, nema ga više!«
    Trgovci što svim tim trgovahu, što ih ona obogati, izdaleka će stajati, prestrašeni mukama njezinim, plakat će i tugovati: »Jao, jao, grade veliki, odjeveni nekoć u lan tanan i grimiz i skrlet, nakićeni zlatom i dragim kamenjem i biserjem! U tren oka opustje toliko bogatstvo!«
    I svi kormilari i putnici, svi mornari i moreplovci izdaleka stoje i, gledajući dim njezina požara, zapomažu: »Koji li je grad sličan gradu ovom velikom?« I posuše glavu pepelom te plačući i tugujući viknuše: »Jao, jao, grada li velikoga! Dragocjenostima se njegovim obogatiše svi posjednici morskih brodova, a evo – u tren oka opustje!«
    Veseli se nad njom, nebo i svi sveti i apostoli i proroci, jer Bog osudivši nju, vama pravo dosudi!

    Otpjev Usp Iz 52,11. 12; Otk 18, 4; Jer 51, 45
    R. Odlazite iz Babilona, vi koji nosite posude Gospodinove, jer je Gospodin pred vama. * i Bog Izraelov će vas okupiti, aleluja.
    O. Iziđite iz Babilona, narode moj, da vas ne zadese zla njegova te ne budete suzajedničari grijeha njegovih. * i Bog Izraelov će vas okupiti, aleluja.

    Iz Izlaganja o Poslanici Rimljanima, svetoga Ćirila Aleksandrijskog, biskupa
    Pogl. 15. PC 74, 854-855

    Na sve se razlila Božja dobrota i cijeli je svijet spašen
    Svi smo mi jedno tijelo i udovi jedan drugome, jer nas je Krist sjedinio vezom ljubavi, kao što je pisano: On je, naime, onaj koji od dvaju naroda učini jedan tim što sruši pregradu koja ih je rastavljala — neprijateljstvo, i što uništi zakon zapovijedi s njegovim naredbama. Stoga treba da isto osjećamo jedni prema drugima. Pa ako pati jedan, s njim neka svi pate, a ako se jednome iskazuje čast, neka se svi raduju s njim.

    Apostol veli: Zato primajte jedni druge u svoje društvo kao što je i Krist vas primio u slavu Božju. Primat ćemo jedni druge, ako budemo isto osjećali noseći breme jedan drugoga, čuvajući jedinstvo duha i povezani mirom. Tako je i nas primio Bog u Kristu. Istinit je onaj koji je rekao: Bog je tako ljubio svijet da je dao svoga jedinorođenog Sina. Dan je kao otkup za život svih nas i tako srno oslobođeni od smrti i otkupljeni od smrti i grijeha. Cilj toga Božjeg plana spasenja potvrđuju riječi da je Krist doista postao sluga obrezanja. Bog je obećao izraelskim precima da će on sam biti blagoslovljen u njihovu budućem potomstvu i da će ga umnožiti poput nebeskih zvijezda. Zato se i pojavio u tijelu i postao čovjek sam Bog i sama Božja Riječ, koja uzdržava sva stvorenja i kao Bog svima daje čvrstinu i sigurnost. Došao je na ovaj svijet u tijelu, ali ne da mu služe, nego — kako sam kaže — da on služi i da preda svoj život kao otkupninu namjesto svih.
    Doista je jasno kazao da je došao zato da ispuni obećanja dana Izraelu. Rekao je: Ja sam poslan samo k izgubljenim ovcama doma Izraelova. Zato ne vara Pavao kad kaže da je on postao sluga obrezanja, da potvrdi obećanja dana ocima. Još veli da ga je Bog Otac predao da i pogani postignu milosrđe, pa da bi i oni Stvoritelja i Ureditelja svega slavili kao Osloboditelja i Spasitelja sviju. Zato, kad se na sve razlila Božja dobrota, pozvani su i pogani; otajstvo mudrosti u Kristu nije promašilo svrhu božanske dobrote: milosrđe je Božje spasilo cijeli svijet, osim onih koji su svojevoljno otpali.

    Otpjev Dj 13, 46-47
    R. Trebalo je da vam najprije navijestimo riječ Božju. Ali kad je odbacujete i sami sebe ne smatrate dostojnima života vječnoga * obraćamo se, evo, poganima, aleluja.
    O. Jer ovako nam je zapovjedio Gospodin: Postavih te za svjetlost poganima. * obraćamo se, evo, poganima, aleluja.

    Svemogući vječni Bože, obnovio si nas svetim krštenjem. Vodi nas iz dana u dan punini vazmenog otajstva, da uz pomoć tvoje milosti budemo plodni dobrim djelima i uđemo u radost vječnoga života. Po Gospodinu.

    O. Amen.
    Blagoslivljajmo Gospodina.
    O. Bogu hvala.

  2. Bernadette’s parish priest must have fallen back on his chair after he asked her what the Lady’s name was or called herself.

Comments are closed.